muminporr

Det är så mycket som vill komma ut, så mycket jag vill säga, men det går inte. Vet inte hur, vet inte vad.. Varje dag, varje dag så tänker jag på dig. Jag förstår inte ens varför. Dom stunder vi har delat, dom har varit underbara - ja, men väldigt korta. Allting gick så fort och nu har det gått så lång tid, så hur kan du fortfarande ta en sån stor plats i varje dag av mitt liv? Jag minns ALLT verkligen ALLT som om det vore igår.. varenda minut med dig, varenda sekund. Varje leende, varje ögonkast och allting annat. Jag kan ljuga för alla andra, men måste sluta ljuga för mig själv. Ödet har fört oss samman inte bara en, utan två gånger. Och jag kan inte blunda längre det går inte, jag är kär i dig, helt dödligt kär. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och det känns som att den kärleken aldrig kommer att försvinna. Kan inte förstå hur det är möjligt att jag känner såhär, trots dom 7 månader och 3451 km som skiljer oss åt. Det är så mycket annat också, så mycket annat som står i vägen, som talar emot oss. Visst vill ödet att det ska bli vi, visst är det så? Men ändå så känner jag på något sätt att det aldrig kommer bli vi, att vi kanske aldrig ens kommer ses igen. Men om ödet vill det så ses vi nog i sommar. Men det känns så tungt, tänk om jag aldrig mer får se dig? Tänk om. Jag är så rädd, verkligen rädd. Rädd för att det ska bli vi och ännu räddare för att det inte ska bli vi. Alltså, varje sekund av mitt liv som har spenderats med dig har varit helt underbar.. tu non sai. Alla tårar jag gråtit för dig, för oss och samtidigt alla leenden du fått mig att le. Är faktiskt jätteglad att jag lärde känna dig men samtidigt känns det faktiskt lite som att det skulle vara bättre om jag aldrig träffat dig. Men lovar, skulle aldrig byta ut en enda sekund av våran tid tillsammans mot någonting annat i världen. Känns som att jag är född för att vara med dig men vet som sagt på något sätt att det nog aldrig kommer kunna bli vi och det gör så ont, så ont, att veta det, att tro det. Innerst inne hoppas jag ju självklart, men det är så mycket.. Vad som än händer kommer jag aldrig glömma dig, du kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer alltid att älska dig. Åh vad jag hatar det här,


förlåt för världens längsta inlägg, men behövde verkligen skriva av mig. tänkte inte publicera det först, men nu gjorde jag det iallafall. Puss & Godnatt, hörs imårn!